nattetankar

jag kan inte sova. det spelar ungen roll hur jag känner dagen efter jag vill sova. jag orkar inte ligga vaken och tänka. jag vill inte tänka. och det är varje natt. inte bara någon gång då och då, det är varje natt. och i natt, när jag somnade så tidigt som halv tolv, då vaknar jag runt kvart i två och nu har jag varit vaken sen dess. klockan är halv fem.

läste på sömnproblem.se. det stod något i stil med "hjälp, klockan är 1:26 jag vill sova nu!" och svaret var "acceptera att du inte kan sova och att du kommer må dåligt dagen efter." blev chockad. för mig är det efter 3 eller 4 som jag börjar få ångest över att jag inte kan sova, eftersom jag vet att jag inte somnar innan dess.

värst efter att ligga och tänka är huvudvärken. den blir värre för var minut och nu är det så illa att jag gråter. jag vet att jag mår bra dagen efter, men när man har så ont i huvudet måste något vara fel.

jag skulle verkligen göra allt för att sova. allt utom det som verkar vara det enda alternativet: sömnpiller. det ärverkligen något jag inte. vill. ta. inte. det skulle kännas så konstigt, som att vara drogad kanske. usch nej.

jag vill inte heller gå till läkaren. jag vill inte veta hur dåligt det är för mig att inte sova. jag har redan svinkoppor, lock för örat, slemhosta, finnar, hålfotsinlägg och trasiga infekterade nagelband. med extrema sömnproblem, vad blir jag då? ett jävla offer.

jag kan inte sova, men jag ska.