♣ hattfnatt

jag vet att jag bara har mig själv att skylla.

jag var lat och barnslig, tänkte inte på att det skulle påverka min framtid.

nu sitter jag fast under alla tunga jävla stenar,

allt som finns är en liten springa och där ska jag komma ut.

stenarna måste lätta snart, annars blir jag fast här för alltid.

stenarna är inte ens vackra längre.

det var när jag stod bredvid som de var fina,

nu är de bara jobbiga, tunga och mörka.

så tunga att de sliter sönder min kropp.

varför såg jag bara det vackra?

jag tänkte inte på hur det såg ut där under.

fan fan fan.

nu är jag fast.