klockan är fem i två och jag tänkte det var länge sen jag slängde ut mina freaky deaky tankar på internät så jag tänkte nu kör vi.
Kan inleda med att säga två saker. 1) livet blir aldrig som man förväntar sig, så förvänta dig inget. Och det andra glömde jag bort så vi skiter i det.
Har ni problem med att sova? Vad gör ni när ni inte kan sova? Blir andra sura på er när ni inte sover? Personligen tycker jag man har rätt att göra vad man vill så länge det inte går ut eller påverkar någon annan. Dessutom är det inte mitt fel att jsg inte sover. Tro mig, skulle jag kunna sova skulla jag göra det. Varje kväll klockan tio.
Skulle jag vara lika kreativ som förut skulle jag skapa och skapa till tiden tar slut. Men sömnen går ut över min kreativitet. Samtidigt är det på natten jag tänker och skapar bäst. Skriver texter och noveller som utan redigering fick MVG. Men kreativitet är en muskel som måste tränas och jag har inte skrivit en novell på säkert ett halvår.
Var tog den gamla Olivia vägen? Hon som kunde sitta i timmar och bara glo in i en vägg, för att sen frenetiskt printa ner en tresidig novell om solen och tårar? Hon är bara borta. Den enda texten kvar i mitt liv är bloggen och dagboken. Bloggen tas över av bildernas värld och dagboken skildrar bara vad jag gör, jag orkar inte gå in på tankar och ibland är jag till och med för trött för att skriva något över huvud taget.
Samtidigt är jag sur på mig själv. Att jag inte tränat kreativitetens muskel, bara gett upp och gått vidare. Numera finner jag mig själv inne i en vägg, stirrandes och desperat letande efter nya tankar som kan fylla mitt huvud. Tomhet.
Tomhet är tråkigt, men på många sätt bra. Jag har slutat beklaga mig över hur fel allt är och alla onödigheter i mitt liv. Drömmar som aldrig blev sanna, brev som aldrig skickades. Jag är hellre tom än ledsen, men jag orkar nog egentligen inte med några känslor alls just nu.
Och julen som jag alltid brukade älska. Den har sedan fjol blivit ännu ett grått minne, en släkt stjärna på mitt livs himmel. Tomhet. Hopplöshet. Inte ens den vita snön betyder något längre. Tomhet.
Jag vet inte ens vad jag ska önska mig i julklapp.
En drömfångare kanske.
26 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar