the careface.

ibland tänker jag för mycket. nej, ofta tänker jag alldeles för mycket.
men sen i söndags har mitt huvud varit helt tomt. det var som om alla tankar tog slut, saknade mening och jag tryckte bort dem. nu vill jag ha dem tillbaka, men det finns inga att hämta. jag gjorde ett val och nu är tankarna helt borta, för alltid.
visst blev jag ibland glad av tankarna. också ledsen ibland. fick ont i huvudet, spänningsvärk, och saker blev helt fel när jag överanalyserade allt. nu verkar jag inte kunna överanalysera något alls. det finns inget att analysera.

därför vore det fel att skriva "jag satt och tänkte, och sen kom jag på", när det inte alls var så. så istället skriver jag:
jag satt och ritade när jag fick en uppenbarelse.

jag bryr mig inte om vad folk tycker om mig. inte egentligen. dom för tycka vad dom vill om mig.
detta stämmer. iallafall delvis. klart att jag bryr mig på något sätt, annars skulle jag väl inte gå upp varje morgon och plågas av tortyren att stå och kleta in mitt ansikte i kemiska gifter, also knowned as smink. men på något jävla vänster bryr jag mig inte vad folk tycker. jag har inga problem med att lägga en ärlig men lite dryg kommentar om det verkligen är så jag känner. jag har inga problem med att vara helt brutalt ärlig, så länge det är i en ren tanke och inte med avsikt att såra någon. jag har inga problem med att höra att folk tyckte jag var konstig eller stel eller något annat man helst inte vill vara. för jag bryr mig liksom inte.

ska man gå in på det djupa kan det ha med att göra att jag inte accepterar mig själv, därför förväntar jag mig inte att andra ska göra det heller. vem kan älska någon som inte älskar sig själv? jag har svårt att ta emot komplimanger jag inte håller med om. "du passar i uppsatt hår." my ass, jag hatar uppsatt hår. känner mig fet och ful och sjukt obekväm. iochmed att man säger "tack", tycker jag det betyder att man håller med. annars viftar jag bort komplimangen och slänger en annan tillbaka "men dudå, du borde nästan klippa page för att du passar i sådär slarvigt uppsatt så bra!" alltid ärliga komplimanger.

men äh jag vet inte. det var bara en liten uppenbarelse/nästan tanke. inget jag går runt och tänker och reflekterar om. min hjärna verkar stöta bort alla funderingar idag och jag är inte säker på vad jag tycker om det än.