you can tie my hands to the walls, but you can't tie my dreams to this place

när man på riktigt sätter sig ner och filosoferar lite kommer man på hur bra man egentligen har det. hur nöjd man är med livet, för det är jag verkligen. hade jag sett mig själv som den jag är nu för ett år sen hade jag tittat och tänkt att sådär vill jag också vara. 

det är fantastiskt hur allt kan ordna sig och för en sekund har man inga bekymmer över huvud taget. ingen oro, ingen ångest, ingen längtan. man är komplett.

visst, sofia åker och är borta ett år men jag vet att vi kommer vara lika bra vänner när du kommer tillbaka, och vi kommer definitivt hålla kontakten. mig blir du inte av med så lätt... och emmy, dig kommer jag aldrig släppa. aldrig förut har jag klickat så bra med någon på så kort tid som jag klickade med dig. du är sjuk i huvudet och jag vet att vi tänker precis likadant. carro, vi två ska ju flippa galet på emmaboda om typ tjugo dagar, och plussa på en massa sjuka minnen till vårat fina mentala fotoalbum. du kommer få hjälpa mig med matten i höst och ge mig lite gamla mvg-uppsatser jag kan "hämta inspiration" ifrån. hehe

drar iväg till stan för att möta upp mamma. ska förhoppningsvis köpa skor, käka lite och sen ska jag till psykologen. äntligen, har väntat så länge...